Direktlänk till inlägg 5 juni 2015
Författare: Jonathan Stroud
Översättare: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms
Sidor: 386
Serie: Lockwood & Co #1
Köp den här: Adlibris, Bokus, Cdon
Handling:
Under många år har hela England plågats svårt av en epidemi av vålnader. Rasande, illasinnade, ofta rent livsfarliga. Antalet spökagenter ökar ständigt, alla med samma affärsidé: att förgöra spöken. Men endast barn har den rätta övernaturliga förmågan som krävs för att hitta dem. När Lucy, en ung Talang med stor ambition, anländer till London, är hon säker på att hon ska få anställning hos en av de mest framgångsrika agenturerna. Istället hamnar hon hos Lockwood & Co, den minsta firman i hela stan. Efter ett jobb som får ett katastrofalt avslut sinar uppdragen, och Lucy och henne kollegor har inget annat val än att anta sin farligaste utmaning någonsin. På det mest hemsökta godset i hela England väntar den Skrikande trappan, det Röda rummet och inte minst en grupp mördare, och väldigt ilskna kättarmunkar.
Omdöme:
Jag hade några problem i början av boken som var lite störande. Till att börja med glömde jag hela tiden bort att huvudpersonen var en tjej. Jag tyckte att det lät som en kille så fort hon pratade och att hon beskrev saker lite killigt, kan inte riktigt beskriva det. Det gick inte att skaka av sig det och jag trodde att det skulle följa med genom hela boken, men jag hade som tur var fel. När jag väl hade bankat in det i mitt tjocka huvud att hon var en tjej gick det bättre.
Nästa problem var att jag inte tyckte om hur hon behandlade George. Så fort hon träffade hon behandlade hon honom så nedlåtande. Det blev bättre senare i boken men ändå, fast om jag tänker efter kan det ha varit hennes natur för jag tyckte att hon ofta var väldigt negativ. Kanske var det ett av henne karaktärsdrag, vad vet jag.
Det sista problemet jag stötte på var deras åldrar, och det var inte bara i början av boken. Genom hela boken kom jag på mig själv att tro att Lockwood var äldre än boken beskrev, lika så med George. Den enda jag inte föreställde mig som äldre var Lucy, kanske var det just för att det var ur hennes perspektiv jag läste ur som gjorde att jag inte såg henne som äldre.
Jag tror faktiskt att det var de enda tre problemen jag stötte på i hela boken, och när jag väl hade kommit över dem gillade jag boken ganska mycket. Tillräckligt för att genast vilja läsa nästa bok i serien, vilket jag definitiv kommer att gör men inte just i detta nu.
En sista sak jag skulle vilja lägga till är att jag skulle tro att den här boken skulle bli riktigt bra som film, och om den någonsin blir det kommer jag slänga mig över den.
Andra omslag:
Hej, det var verkligen länge sedan jag var här överhuvudettaget och ännu länge sedan jag la ut ett inlägg. Det började med att jag hade svårt att komma på inlägg, sedan kom jag in i en lässvacka och till sist fick jag för mig att det skulle bli bättr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|
? = Har inte kommit ut ännu
Månskensvargen:
Skuggvarelser:
Chaty:
Den sista har inte översatts till svenska ännu så där har jag satt de engelska omslaget.
En mördares anteckningar:
De två sista har ännu inte översatts till svenska därför har jag satt dit de engelska omslagen.
Bone season:
Den andra har inte kommit ut på svenska ännu.
Dimmornas folk:
Jannike faltin:
Den andra har ännu inte översatts till svenska.
The internet girls:
De tre sista har ännu inte översatts till svenska.
Linux:
Jag är inte säker på hur många det kommer att bli i den serien.
Häxornas krig:
De två sista i serien har inte översatts till svenska.
Ingo: